I offentlig upphandling ska alla anbud kunna jämföras på olika sätt, bl.a. priset. Därför föreskriver många upphandlande enheter inom den offentliga sektorn att anbud ska utformas med Incoterms-villkoret DDP. Villkoret DDP (Delivered Duty Paid) innebär att tull, moms och kostnader för förtullning bärs av säljaren.
Problem uppstår då anbudsgivare inte är etablerad inom EU. Enligt EU:s tullagstiftning måste en tulldeklarant vara etablerad inom EU. Detta innebär att anbudsgivare i länder som USA, Schweiz och Indien inte godkänns som deklaranter vid import.
Självfallet är det tullombud, som t.ex. speditörer som normalt sköter förtullningen. I de fall uppdragsgivaren inte kan vara deklarant ställer det ombudet i en riskabel position, som fordrar regress-säkerhet gentemot uppdragsgivaren. Kontentan av detta är att leverantörer utanför EU vägrar att offerera i DDP. Detta gör det besvärligt för upphandlaren som måste börja räkna på förtullningskostnader.
Detta problem har framförallt uppmärksammats av upphandlare av läkemedel och medicinsk utrustning. Deras produkter är i de allra flesta fall tullfria och de själva är befriade från moms. Men förtullningskostnader tillkommer ändå.
Vad är då rådet till upphandlare som hamnar i denna situation? Om den aktuella anbudsgivaren anses som värdefull bör upphandlaren acceptera villkoret DAP och fråga en speditör om förtullningskostnaden i det aktuella fallet. Slutpriset på offerten blir då DAP plus den uppskattade förtullningskostnaden.